SFI och annat fantastiskt

Ju mer jag bor utomlands desto mer uppskattar jag Sverige när jag är hemma, och framförallt sen jag fick barn. Man kan ju säga både det ena och det andra om det svenska klimatet, dyra restauranger, tillknäppta människor och annat, men jag älskart! Det är ordning och reda, folk litar på varandra (i Italien är grundinställningen att man inte kan lita på någon, särskilt inte på myndigheter, försäkringsbolag och politiker), barnomsorgen är FANTASTISK, det finns studiebidrag (det finns i Italien också, men det betalas ut i efterskott och är rätt trassligt att få, vilket gör att universitetsstudier fortfarande är till för de som har råd) och SFI, alltså svenska för invandrare, och en massa annat fint, jämställt och rättvist. I alla fall jämfört med de flesta andra länder.

Andrea har börjat på SFI nu igen efter uppehållet när vi var på Sardinien. De går ungefär tre timmar om dagen och det är en salig blandning av unga och gamla från världens alla skrymslen och vrår. De får kurslitteratur och så gör de studiebesök på t.ex. arbetsförmedlingen och gör utflykter runt om i Stockholm. Och det är helt gratis. Är det inte fantastiskt! Appropå gratis så har Andrea (och alla andra invandrare) rätt till tolk på sitt eget språk om de behöver åka till sjukhus eller t.ex. följa med sitt barn till tandläkaren. Vilket land erbjuder det?!

Just nu frossar jag i barnaktiviteter och visar entusiastiskt upp mitt fina barnvänliga Stockholm för Andrea. Öppna förskolan i Vasaparken med kakor som man kan ta och betala en krona för som man lägger i en burk. Så himla härligt. Andrea konstaterade att i Italien skulle kassan bli länsad på ett ögonblick.
Och igår var jag med en annan dagismamma på sångstund på Stadsbiblioteket "för de allra minsta".
Vilken lycka att leva i ett sånt här välfärdssamhälle!