Hösten och jul i (jättefå) bilder

Lite bilder tänkte jag vore på sin plats för att summera upp höst och jul och så. Vittrar kameran och jag har ju skamligt få bilder verkligen. Stackars andrabarnet som inte har tre album med bebisbilder som storebror *orka framkalla*. Aurora; jag ska bättra mig, jag får ta igen 11/2-3 år för att komma ikapp nu.

Men här är ett par pix jag hittade iaf.

Älsklingarna repeterar inför luciatåget på dagis.

Kristian var i valet och kvalet om han skulle vara nisse, lucia eller stjärngosse.

Aurora hade inget att säga om saken utan fick på sig mitt gamla lusselinne (det och en snobben-sked i rostfritt stål är två av få saker som jag lyckats spara till barnen (måste MÅSTE rensa i lådorna på Anders vind)

Okej, sista lussebilden. Inte ett öga torrt när de kom tågandes alla barnen. Kristian stog mest och gäspade och Aurora ville vara hos mig. Men åh finaste.

Här är Kristian och jag i Dalarna där vi firade jul i år (yey!).

Andrea spexar lite.

Och här är jullunchen med rara släktingar.

Nämen

..det var väl värst vad tiden går. 10 juli skrev jag senast, hoppsan. Jaha om man ska sammanfatta hösten då så är väl NYTT något av ett nyckelord. Nytt hus, nytt dagis, nytt jobb och nytt SFI. Vi gör oss hemmastadda i Bromma-hoods och Kristian och Aurora går på samma dagis nu, i ur och skur. Andrea har åkt till Sardinien ett par dagar och som ett brev på posten blir Kristian sjuk igen. Det är nåt som kommer och går på dagis tydligen, feber en dag, frisk nästa. Så idag vabbar jag, eller vobbar snarare.

Flyttpackaflyttpackaflyttpacka

Så har Marie-Eve med familj kommit och åkt. Vi flög ju hit till Sverige tillsammans och hann med bastubad med dopp i sjön i Dalarna, skogspromenad, öppen förskola-besök i Rålis, älgstek, Vaxholm, Gamla stan, middag hos Anna och Sasa, och Skansen. Bland annat. Tror det blev en bra Sverige-mix. Trots att vi har umgåtts intensivt i tre veckor så var det ändå så sorgligt när de åkte. Man bara; jaha hejdå då ses vi kanske om tre år igen. Buhu.

Men nu hinner vi inte tänka mer på det just nu för nu är det flytt och renoveringar på gång. Med två barn som inte går på dagis. Som tur var är de bra på att underhålla sig själva; Kristan kan sitta och pilla med sina grejer och bläddra i böcker och Aurora går varv efter varm med sin lilla barnvagn framför sig.
Är pepp på att flytta till Bromma nu.

Kvällsmål

Trots höga protester från Andrea åt vi pizza på stranden härom kvällen. Som den italienare han är så förstår han absolut inte vitsen att äta utomhus överhuvudtaget och särskilt inte på en strand. Han bara; kall pizza med sandtopping. No grazie. Jag bara; solnedgång, pizza och kall öl till vågskvalp. Olíka personer, olika perspektiv.
Men med lite övertalning så blev det middag på Torre dei Corsari med Marie-Eve och hennes italienska familj.
Gillart!

Le spiaggie di Cagliari / Cagliaris stränder

Det har varit mycket aktiviteter de här veckorna mot i vanliga fall, för att kanadensarna är här. De vill ju passa på, så då passar vi också på. Så igår, innan festligheterna i stan började, åkte vi till Cagliari som är sardiniens huvudstad. Har hängt där väldigt lite men av det lilla jag sett så är det en fin och sofistikerad stad. Lite flärd liksom jämfört med de mindre städerna här, om ni förstår vad jag menar. I alla fall, vi hängde först lite i hamnen och sen bar det av mot en av Cagliaris stränder; Marina Piccola. Men hu, går inte alls att jämföras med våra stränder på Costa Verde. Man är ju bortskämd med rätt folktomma stränder och klart vatten. Här var det hysteriskt mycket folk en helt vanlig tisdag och ganska sunkigt, både på land och i hav. Och så var det sån där finkornig osympatisk sand som fastnade överallt. Aurora såg ut som en wienerschitzel hela hon, alldeles sandpanerad som hon blev. Aurora och jag flydde således till en restaurang där hon somnade och jag drack en kall öl och läste. Så jag hade det väldigt lylligt!
Men summa summalurum; Cagliari är fint och det finns säkert en massa att se och göra men är det strandliv man vill åt så kom till Costa Verde hos oss istället!
Imorgon åker vi tillbaka till Sverige igen.
Hejhej.

Marina Piccola i Cagliari

Skyddshelgon

San Marco, Sant' Elia, Sant' Antonio... Alla städer och byar i Italien, från Rom till minsta lilla bergsby, har sitt eget skyddshelgon som vakar över platsen och dess invånare. Varje helgon har sin egen dag, liksom vi har namnsdag så har de helgondag. Och idag firas just vår stads helgon San Pietro. Eller ska man vara petig så började festligheterna redan för ett par dagar sedan med stånd, tivoli och annat kommersiellt men det är just idag som det är La festa di San Pietro.
När solen börjar gå ner går en procession genom hela staden där utvalda gator är skrubbade och vackert pyntade med flaggspel och blommor. Kvinnorna kastar myntablad på gatorna så att hela staden doftar sweet och leder tankarna till eh.. Mojitos.
När man ser på processionen som sakta skrider genom byn med prästerna som mässar entonigt på sardiska och män och kvinnor som mumlar böner med böneband i händerna iförda vackra sardiska folkdräkter är det som att kastas flera hundra år tillbaka i tiden. Det är något uråldrigt över det hela, och vackert. Det riktiga Sardinien liksom.

Bilderna är från 2008 men det är same same.

La bionda Sardegna / Blonda Sardinien

..finns det något godare än en immande kall öl efter en dag på stranden? Den där första klunken när solen går ner, barnen sover och hettan har lagt sig.
Här på Sardinien dricker vi naturligtvis den inhemska ölen Ichnusa och inget annat. Ichnusa är det antika namnet på Sardinien.

Sa Mesa Longa

Vi var på stranden igår igen, på Sa Mesa Longa. Även denna bortanför Oristano. Sa Mesa Longa betyder "Det långa bordet" på sardiska och har fått sitt namn efter en lång klippformation som ser ut som - ja just det - ett långt bord. Klippbordet ute i vattnet gör så att vågorna aldrig når stranden vilket i sin tur gör så att blir som en bassäng intill stranden med alldeles kristallklart vatten.
Alla ständer här har sina små egenheter och man väljer strand efter vind, beroende på om man som surfare vill ha höga bra vågor eller som förälder till små barn vill ha platt och lågt.

På helgerna brukar det vara ganska mycket folk på stränderna här på ön men vill man ha ett helt hav för sig själv även på en lördag eller söndag så ska man passa på att bada strax efter lunch, vid tvåtiden ungefär. En italienare badar nämligen aldrig någonsin efter maten då det är förenat med absolut livsfara. Jojemensan. Så är det här och den övertygelsen går inte att rucka på. Matsmältning = kramp = en säker dööööd i vattnet. Italienare och deras ovetenskapliga övertygelser alltså. Suck.

Sa Mesa Longa strax efter lunch.

Och här vy över stranden. Otåliga barn och vuxna väntar på att maten ska smältas.

Zanzare / Myggor

Kristian ritade lite idag eftera att vi kommit hem fran stranden. Mest en massa orangea prickar. Jag fragade vad det var han ritade och han ba; "Myggor, mamma". Och hàrom dagen hittade han en sax som han ville klippa myggor med.
Myggjàvlar.
Stackars àlsklingen har hela armen full av bett.

S'archittu

Igår styrde vi Fiaten norrut till S'archittu. S'archittu är en liten turistort norr om Oristano som Lonely Planet lyckligtvis inte har med i sin Sardinien-upplaga.
Dagen i bilder:

 S'archittu betyder ungefär den lilla bågen på sardiska, och det bär ju inte svårt att förstå var namnet kommer ifrån.

 Michel gör ett svanhopp. Eller nåt.

 Märkligt att turistböckerna inte skriver om den här härliga platsen. Men det är bara bra. Här är det lojt och få turister.

 Våra kanadensiska vänner Michel och Marie-Eve med Delphine. Marie och jag var utbytesstudenter på Sardinien 1994-95. Mm, time flies.

 Jag tror Delphine har kanadas längsta ögonfransar. Delphine pratar franska med Kristian och Kristian svarar nåt på svenska och italienska.

 Lilla skruttan.

 Hur bedårande är han inte?!

 Man käkar glass

 Aurora tycker inte att det är så himla kul på stranden. Sand överallt liksom. Och när man har solkräm på sig är det som klister som sanden fastnar i.

 Andrea chillar. Eller näe, det är svårt att chilla med två barn på stranden. Vi sneglar avundsjukt på Mari och Michel och tycker att ETT barn är ju busenkelt. En kan leka och en kan läsa en bok. Vi bara; en ser till så att Aurora inte äter sand och den andra ansvarar för att inte Kristian ramlar i vattnet. Men faktiskt; it's all worth it!

Vi avslutade dagen med middag på stranden innan hemfärd. Behöver jag säga att tre barn sonade inom loppet av fem minuter.