Dagens

Idag åt vi brunch på Bonniers Konsthall med Anders, Anna och Sasa. Det var trevligt och generöst som vanligt (tack igen). Bonniers är bra; det är lugnt och Kristian satt som klistrad vid panoramafönstret för att titta på tågen nedanför och så gillar jag deras bord och stolar också. De är liksom av gummi så man hör inte bestick- och glasslammer.
Andrea, i egenskap av italienare, tycker att brunch är en märklig måltid. Han envisas med att kalla det "tavola calda", ung. buffé.

Åh Kristian idag; jag gav honom lite grädde (han älskar grädde) och då tittade han på mig med sina vänliga ögon och sa "Tack mamma! Kristian säger Tack och mamma säger Vassego". Efter tre år av envist upprepande av "Tack, säger man" så ger det äntligen frukt. Gullunge!

Nähä, om man skulle ta en titt på nätet och se vart det brinner ikväll.

Här var vi idag.

Vackra Enkan

Vill bara sitta på min balkong och titta på blommorna.

Så här fin utsikt har jag några veckor om året

Henliga Enkan

Åh, fiint.

Aurora gillar också balkongen.

Åh HEJ våriga Stockholm!

Ahmen självklart så blev det ett strålande väder dagen vi åkte från Sardinien. Muttrade varje gång jag fick ett SMS från nån i Stockholm som ba ”Åh, här sitter vi i solen i bara shorts och tisha”. Men faktiskt; jag unnar mina solsvultna landsmän sol och värme. Absolut. Jag fick ju en hel solig vinter. Var tvungen att stress-sola lite igår en timme innan tåget till Alghero skulle gå. SKULLE gå ja. Det visade sig att det inte alls gick när det skulle och ingen visste varför det var försenat heller. Så Ambra fick skjutsa oss hela vägen till flygplatsen. Hela Sardinienfamiljen med tre fullpackade väskor. För att ha ”dubbel uppsättning av allt” så är det magiskt hur mycket vi lyckas släpa med oss fram och tillbaka mellan Sverige och Italien. Nåväl. Tillbaka till jobb, dagis, SFI och lägenhets- och husfix. Och till ett vår-vackert Stockholm. Jag förundras varje vår hur snabbt det blir grönt när det väl kommer igång. Vi kom fram sent i natt och imorse när jag tittade ut på balkongen möttes jag av ett alldeles rosa hav av körsbärsblommor. Så himla vackert! Måste plantera några körsbärsträd på Bromma-tomten.

Pasquetta/Lill-påsk

Idag är det Pasquetta, ung. Lill-påsk. På Lill-påsken äter man stor lunch (surprise) tillsammans med vänner på restaurang, agriturismo eller så har man picknick i bergen om vädret tillåter. Vädret tillåter inte picknick idag. Hallå, vart tog det vackra sardiska vårvädret vägen?
Kristian är arg och klättrar på väggarna av rastlöshet och jag längtar tillbaka till Stockholm nu. Aurora är dock lika förnöjd som vanligt. Hon fryner och visar alla sina åtta tänder i ett vackert leende till alla som ger henne uppmärksamhet. Och så sover hon länge om morgnarna - underbart!

Snart ska vi iväg på lunch. Efter lunch serveras säkert sånt här:

Dolci sardi

Sardiskt påskgotter. Lystrar till namnet FORMAGIELLE och inehåller bl.a. ricotta, citron och honung.

Dagen då allting stàmde

Idag har vàdret àntligen vànt och man kunde till och med exponera ett par vintergròna ben i solen. Hàrligt! Mindre hàrligt var det igår. Fòr att inte gå under av leda och rastlòshet tog jag mig ut på stan då det varit uppehåll i några minuter men strax bòrjade det naturligtvis regna igen och jag hann bli genomblòt trots paraply.
Stàllde skorna i òppna spisen fòr att de skulle torka, men stàllde dem kanske aningens fòr nàra elden..

Jàkla skit också 

Auguri di buona Pasqua!

"Auguri di buona Pasqua" sàger man hàr idag och så delas det ut kindpussar till hòger och vànster. Påsken àr en stor happening hàr, kanske stòrre àn julen.
Innan lunch så samlades hela stadens befolkning på piazzan fòr att se l'Incontro (tràffen). Herrarna i finbasker och skjorta, och damerna i kjol i anstàndig làngd och fotràta pjucks. Och de yngre klàdda i svart. Alltid svart nàr de ska klà upp sig. Inga pastelliga vårfàrger hàr inte.
L'Incontro àr en procession genom staden som kyrkan ordnar och som ska symbolisera Jesus som tràffar Madonnan. Och så àr det en liten orkester som acckompagnerar det hela och kvinnor klàdda i folkdràkt stròr blomblad på gatorna. Ganska fint och glatt.
Dàrefter àts stor påsklunch tillsammans med familjen. På Sardinienfamiljens påskmeny stog antipasti, två sorters lasagne (lasagne anses festligt hàr och tillagas med stor omsorg och kàrlek), griskòtt, jordgubbar, tårta och dolci sardi. Inte ett àgg så långt ògat såg, och inga påskkàrringar heller fòr den delen. Dàremot påskàgg modell Kinder Bueno extra large till barnen.

Hàr stròr de blomblad på piazzan. Det piggar upp all asfalt lite.

The good guys and the bad guys

Madonnan med fòlje går åt ett håll och Jesus åt ett annat och så mòts de på  piazzan under hurrarop och orkester

Hàr àr prellen som dòpte Aurora fòrra året. I en italiens småstad àr pràsten en maktfaktor att ràkna med.

Det är ju självaste den

Nu har vi varit här i tre dagar och det bara regnar och regnar. Internet krånglar också. Det här skrev jag i förrgår:

Vi är på Sardinien nu. Vi kom igår och förde uppenbarligen med oss en redig kallfront och starka nordliga vindar. Typiskt. Här har de gått i tisha och svettats hela april och så kommer vi en vecka och då blir det sånt här fulväder.  Men aja. Då kan jag sova middag varje dag utan att tänka på att jag borde passa på att vara ute i det vackra vädret. *tänker positivt här*

Ser fram emot nytt Bromma-liv snart. Det trista är att vi trivs ju så himla bra i lägenheten i Vasastan men förr eller senare så skulle vi växa ur den i alla fall. Snarare förr än senare. Och hörrni; öppen brasa, massor av kvadrat för barn med spring i benen, gästrum, tvättrum, tre sovrum, miniträdgård och bra kharma. Det kommer att bli underbart! Kristian får som tur var gå kvar på dagis vid Odenplan så länge vi vill. Helst vill vi (jag) att han ska fortsätta på ur och skur i Bromma – det finns ett som ligger 50 m från huset - men det var visst ingen räkmacka att komma in där. Inte alls faktiskt. Men det löser sig.

Ett regnigt och snålblåsigt Sardinien

Vi kom till Sardinien i fòrrgår och det àr banne mig varmare i Stockholm àn hàr just nu. Och nàr det regnar och blåser (mer àn vanligt) finns det inte mycket att hitta på. Men Aurora verkar tycka att det àr toppen - hon sover som en stock och idag vaknade hon halv nio. Halv nio! Underbart.
Nehej, om man skulle våga sig ut på en promenad så att man får upp aptiten till lunch.

Helgen: re-cap

Är fortfarande så himla uppjagad över husköpet att jag knappt hunnit tänka på helgens tre happenings, men en kort re-cap:

Happening ett: I fredags fyllde systra trettio år (30 år. Hur är det möjligt, hon var ju 12 nyss!). Men hon är ju fortfarande alltid minstingen. Åh, världens finaste Anna. Jag filar lite i huvudet på en typ hyllningstext om Anna men det ska bli på temat syskon i ett annat inlägg.
Alla fall, härlig middag hos Anders med uragod mat, starkt kaffe och trevligt häng. Vi kom inte hem förrän vid halv tolv. Vansinnigt sent. Hmm, vilket vilt liv jag lever.

Aurora med gudmor/moster 30 år!

Happening två: I lördags hade Linda fest med midsommartema. Det sjöngs massa fina snappsvisor och vilka talanger till vänner och bekanta jag har! Önskar att jag också bara kunde ställa mig upp, riva av ett spontant skämt och sen sjunga nån fyndig snappsvisa solo. Som minst tio personer gjorde, inklusive festföremålet, mer eller mindre alldeles nyktra. Modiga människor! Linda kan förgylla vilken fest som helst med sin repertoar med snapsvisar. "Mitt namn är Olav" är min personliga favorit.
Det blev i alla fall ingen snaps för mig för jag tänkte att det skulle uppfattas som lite oseriöst om jag kom berusad med krans på sned till mäklaren för att skriva kontrakt senare samma eftermiddag.


Här ska jag iväg på Lindas kalas med Ebba som är en sån där modig och talangfull människa!

Efter kontraktskrivning och över fyra milll fattigare var det bara att spurta hem och byta om till något "rött och lila", som var temat på Annas 30-årsfest samma kväll. Trevligt mingel och smarrig mat, fast det blev inte så sent för jag var så himla möööör.
I söndags kände jag mig bakis fast det var bara för att jag sovit så himla dåligt de senaste... tre åren, och inte för att jag druckit sprit. Vi hängde i ett par parker och jag grubblade och var disträ för jag tänkte på husköp och kommande lägenhetsförsäljning och allt som måste göras. Jag måste ju rådda allt själv för Andrea kan ju varken språket eller hur det funkar i Sverige med t.ex. mäkleri och dagis-köer och så. Det kan kännas lite tungt ibland att projektleda hela Sardinienfamiljen själv. Tur att jag har familjen och vänner som kommer med goda råd och förslag och ställer upp som barnvakter titt som tätt.

Kristian gungar jättehögt



Familjegunga på Hälsingehöjden.

Aurora tyckte att det var härligt och Kristian såg ett flygplan

Vi var inte direkt ensamma i Vasaparken.

Spontanshoppade lite i helgen

Om jag inte minns fel så sa jag senast i lördags för en dryg vecka sen att jag ville bo kvar i stan; inte färdig med stadsumgänge och kaffe latte och parklekar osv osv. Snabbspolar en vecka och sitter på ett mäklarkontor i Bromma och sajnar kontrakt för radhus i Norra Ängby. Heeummmm, jag är lite spontan när det kommer till bostadsköp. Har aldrig kollat på fler än två objekt innan jag slår till, väl påhejad av mamma. Mamma som också är min privata inredningsarkitekt och som redan vet precis hur man skulle kunna få till det. Huset behöver nämligen en del upprustning. Inte mycket är gjort sedan 1951 då huset byggdes, men det är också det som är det fina med det hela. Nu får jag göra som jag vill och slipper betala för nån annans renovering och high-techkök och bortslagna väggar. Bra där. Och så håller vi tummarna för att Norra Ängby is the shit för jag har bara varit där två gånger.Och det var på de två visningarna. Herregud, man lägger ner dubbelt så mycket tid på att välja vilken film man ska se en kväll än att se på en bostad man ska köpa för flera miljoner.
Nu ska jag träna på att säga att vi ska bo i radhus. Radhus. Radhus. Ordet har samma klang som fika ju. Det känns liksom härligare att säga Funkisradhus-i-Bromma. Så får det bli; Funkisradhus-i-Bromma.

Välkommen till oss i sommar

Så här är det

Kristian pekar på ett av dagisbarnen som pratar med sin pappa;
- Non parla italiano (hon pratar inte italienska)
- Kristian parla italiano e svedese
- Papa parla italiano e mamma parla svedese e italiano.

Han är så klok, min son.

Jag hoppas att han snart kommer att säga: Papa parla italiano. E svedese.

Några räkne-exempel

Ungefär vid den här tiden när vanliga människor fortfarande sover för att det är lördag, brukar jag roa mig med att räkna antalet timmar jag sovit och antalet timmar jag har varit vaken. *Räknarräknarräknar*
I natt fick jag sex timmars sömn och jag har varit vaken 2½ timme. Det ger mig nån sorts kontroll över tillvaron att räkna timmar, för uppenbarligen har jag ingen som helst kontroll över barnens sovande. Kristian sover väl okej men har börjat vakna vid två-bläcket och vill gärna komma över till min eller Andreas säng och hänvisar till spöken och troll i skrymslen och under sängen. Och när klockan är två så har man liksom inte orka att argumentera och förklara.
Och Aurora. Hon vaknar. Varje timme. Minst. Och mellan fem och sex är hon klarvaken och vill UMGÅS. Då sitter hon där i spjälsängen och snickesnackar och jag mutar till mig några minuters extra halvsömn genom att ge henne ett par leksaker som hon fixar med innan hon vill ha frulle och uppmärksamhet. Och så hasar jag mig upp, kisandes med grus i ögonen. Nu tar i alla fall Kristian Aurora på nätterna så byts vi av på morgonen. Det har varit ohållbart med avbruten sömn, tidiga morgnar, jobb och allt annat. Jag hinner inte med någonting utom barn och jobb. Niente. Igår när Kristian lekte med vatten och tvål i handfatet och Andrea höll ett öga på Aurora i vardagsrummet passade jag på att plocka upp det värsta gruset i hallen, och där låg jag på alla fyra och tänkte att det är härligt att ha lite egentid.

BTW, om vi ska återgå till det här med räkning så kan vi också räkna antalet bud jag lagt på radhus i Norra Ängby; tio bud sen i tisdags. Och det är nån envis jäkel som verkar vilja ha huset lika mycket som jag. Kan de inte bara lägga ner och ge upp för sjutton. Huset är mitt. Mitt!

Var sak har sin tid

Ebba och jag med Aurora i släptåg tog Roslagsbanan ttill Viggbyholm för att träffa söta Anna, Marcus och lillgossen idag. De har köpt ett sånt himla fint litet hus med stor trädgård där Marcus ömsom skottar, ömsom bär sten.

Det pratades mycket barn; våra barn, andras barn och Ebbas kommande barn. Och det pratades oljevärme och bostadspriser. Vi drack bryggkaffe och åt kanelsnurror och det var så härligt hemtrevligt och liksom rofyllt. Men jag funderade lite över när den där övergången skedde egentligen. Den där vuxenövergången alltså. Det var ju ungefär igår som vi var på Marcus 30-årsfest i London. Eller det var det ju inte alls för det var fyra år sen, men det KÄNNS som igår. Och det känns inte alls som om det är 15 år sen vi tog studenten. När inbjudan kom till jubileet tyckte jag att det var lite lustigt för att de hade skrivit fel; 10-årsjubileum skulle det ju stå. Tänkte jag och fnissade lite. Tills jag räknade efter.

Risotto-knep för småbarnsföräldrar

Orkade inte ta striden ikväll om att Kristian skulle ha kläder på sig vid middagsbordet. Ny vana han har; att klä av sig spritt språngande hemma nån gång efter dagis och sen vägra klä på sig igen. För det mesta trugar vi på en tröja när vi äter i alla fall. Den bara underdelen syns inte över bordskanten så då låtsas vi att han är påklädd. Men ikväll, nope. Ingen ork kvar. Är helt slut efter första arbetsveckan. Halvtid förvisso men åhhhh stress på morgnar och Aurora vaknar fortfarande så sjukt mycket på nätterna. Och Andrea hade redan tagit hårtvättnings-fighten med Kristian, så han orkade inte heller ta strid. Vi säger 1-0 till Kristian.

Alla fall, det jag egentligen tänkte skriva var att jag har världens bästa risotto-knep som Ambra har lärt mig. Det jobbiga med risotto är ju att man ska hälla buljong och röra, hälla, röra, i alltför många dyrbara minutrar. Hemlisen är att det går faktiskt lika bra att hälla i all buljong med en gång och låta stå och puttra, och bara röra nån gång då och då så att det inte bränner vid i botten.
Busenkelt och supergott!

Så här gjorde jag kvällens risotto:
1. Koka upp buljong
2. Fräs lök, vitlök, salsiccia och brockoli i olivolja
3. Häll i avorio-ris och rör tills riset blir genomskinligt
4. Häll i en skvätt vitt vin eller vit martini, rör tills riset har sugit upp vätskan
5. Häll i all buljong, rör om
6. Låt stå och puttra på svag värme tills riset är mjukt
7. Häll i mycket riven parmesan och en stor klick smör och rör om
8. Låt stå och gotta till sig några minuter
Klart!

Stormsteg

Andrea har fått flytta upp en klass på SFI så nu går han i samma grupp som innan halvåret på Sardinien. Jag undrar stilla om det är Andrea som är ovanligt snabb utan att han pluggar en minut extra utöver de timmar han har lektion, eller om det är de andra som inte har hunnit med så mycket. Jag bestämmer mig för att det är det förstnämnda. Jag är så stolt!
Vi firade med ett glas Cannonau från Sella e Mosca. Ett av sju sardiska viner som finns på Systemet.

Mina finaste!

Fniss fniss

Här är ett gammalt foto som Anna tog när hon var och hälsade på på Sardinien för hundra år sen. De här två apoteksprodukterna stog prydligt sida vid sida och bara bad om att bli förevigade. *fnissar lite igen*



Hej, jag skulle vilja ha lite Kukis och en Fittydent tack!



Nya tider

Jag har börjat jobba nu, förvisso bara halvtid men det känns liksom som om en era är förbi. Mamma/bebiseran. Jag som tänkte att det skulle bli rätt okej, till och med kul, att jobba några timmar om dagen, men jag bara längtar så det värker tills jag får komma hem igen och GOSA. Aurora vill fortfarande gosa. Kristian får man krama och pussa på nåder ibland. "Bort mamma, bort!", säger han allt som oftast när jag försöker kramas.

Förresten tror jag på riktigt att Aurora har ätit upp mina hjärnceller. Att de försvann med mjölken så att säga. Om jag vore en tecknad figur på jobbet så skulle jag ha en bubbla över huvudet med ett stort frågetecken i.

Varför jobba när man kan gosa?