Sardinienfamiljen: Helgen: re-cap

Är fortfarande så himla uppjagad över husköpet att jag knappt hunnit tänka på helgens tre happenings, men en kort re-cap:

Happening ett: I fredags fyllde systra trettio år (30 år. Hur är det möjligt, hon var ju 12 nyss!). Men hon är ju fortfarande alltid minstingen. Åh, världens finaste Anna. Jag filar lite i huvudet på en typ hyllningstext om Anna men det ska bli på temat syskon i ett annat inlägg.
Alla fall, härlig middag hos Anders med uragod mat, starkt kaffe och trevligt häng. Vi kom inte hem förrän vid halv tolv. Vansinnigt sent. Hmm, vilket vilt liv jag lever.

Aurora med gudmor/moster 30 år!

Happening två: I lördags hade Linda fest med midsommartema. Det sjöngs massa fina snappsvisor och vilka talanger till vänner och bekanta jag har! Önskar att jag också bara kunde ställa mig upp, riva av ett spontant skämt och sen sjunga nån fyndig snappsvisa solo. Som minst tio personer gjorde, inklusive festföremålet, mer eller mindre alldeles nyktra. Modiga människor! Linda kan förgylla vilken fest som helst med sin repertoar med snapsvisar. "Mitt namn är Olav" är min personliga favorit.
Det blev i alla fall ingen snaps för mig för jag tänkte att det skulle uppfattas som lite oseriöst om jag kom berusad med krans på sned till mäklaren för att skriva kontrakt senare samma eftermiddag.

Här ska jag iväg på Lindas kalas med Ebba som är en sån där modig och talangfull människa!

Efter kontraktskrivning och över fyra milll fattigare var det bara att spurta hem och byta om till något "rött och lila", som var temat på Annas 30-årsfest samma kväll. Trevligt mingel och smarrig mat, fast det blev inte så sent för jag var så himla möööör.
I söndags kände jag mig bakis fast det var bara för att jag sovit så himla dåligt de senaste... tre åren, och inte för att jag druckit sprit. Vi hängde i ett par parker och jag grubblade och var disträ för jag tänkte på husköp och kommande lägenhetsförsäljning och allt som måste göras. Jag måste ju rådda allt själv för Andrea kan ju varken språket eller hur det funkar i Sverige med t.ex. mäkleri och dagis-köer och så. Det kan kännas lite tungt ibland att projektleda hela Sardinienfamiljen själv. Tur att jag har familjen och vänner som kommer med goda råd och förslag och ställer upp som barnvakter titt som tätt.