Klart ungen ska ha merino-underställ.

Sådär ja. Nu är allt inhandlat inför dagisstarten. Jag lämnade av Kristan hos Belinda och morbror Erik och Aurora hängde med Andrea medan jag bokstavligt talat sprang mellan Naturkompagniet, HM, Stadium och Nu&Då. Två timmar senare och mycket fattigare var listan avbockad. Vinterns/vårens kläder går i gult och grönt. Kristian har godkännt allt, finast tyckte han att vattenflaskan var.
Smög in på Akademibokhandeln också som lockade med bokrea. Rev åt mig sju böcker varav ingen var på rea. Gud, jag är så himla dålig på att shoppa.

Hej då barnbidrag i mars

På tisdag börjar Kristian på utedagis och häromdagen damp utrustningslistan ner i maillådan. Bjussar på ett litet utdrag:


- Ryggsäcken. Det är viktigt att den är bärriktig och utformad efter barnryggar. Storlek ca 10 till 15 liter.

- Galonvantar

- Fingervantar

- Vattenflaska med sportcap (ska fyllas med ljummet vatten och stoppas i raggsocka i ryggsäcken)

- Sittunderlag

- Ett par extra trosor / kalsonger, strumpor och byxor

- Underställ (ej ren bomull) exempelvis Craft, Nanook, Everest eller P&P.
- Ullblandade strumpor

- Fleecebyxa och fleecetröja

- Utöver vanlig mössa en "skidluva"

- Fleecefodrade galonvantar

- Varmfodrade gummistövlar eller Gore-tex kängor ex Ecco, Footi eller Tretorn

- Overall med snoddar under skorna

Extra kläder att ha i lådan i Världshuset.

Och det här är bara vinterkläderna...  Är det okej att köpa storlek 5-7 år och kavla upp, eller är det fusk? 

Varmt eller kallt?

Andrea och jag tycker att det är vansinnigt kallt här i Sverige då vi kommer från +15 grader och värmande sol. Och här bara; åh vad varmt det har blivit! Nästan så man kan knäppa upp jackan!
Hm.
Allt är relativt.

Resan gick i alla fall galant förutom att vi aldrig lär oss att allt tar en timme längre än tänkt med två barn. Sardinienfamiljen med tre väskor, vagn och bilbarnstol var således sist ombord på båda flygningarna (vi mellanlandade i Milano). Men hem kom vi tillslut.

Idag tog jag med barnen till morfar och Mickie medan Andrea acklimatiserade sig i lägenheten. Fasiken vad härligt det är att vara i Sverige. Tycker åtminstone jag. Kristian är också väldigt pepp. Vi har förresten bestämt oss att bo kvar i stan i åtminstone ett år. Sen Åkersberga tror jag.

Kristian hade en toppendag.

Mössa en hel dag kan förstöra den finaste frillan.

Värt!

Frulle-erbjudande på Bill Bo

Här var jag imorse och drack latte machiato och åt crosse. För en tjuga så får du en cappuccino, en crosse och färskpressad apelsinjuice! Värt! Och kaffet är ljuvligt.
Och nu är vi i Stockholm efter tio timmars resa. Puh. Härligt att vara tillbaka i Vasastan men saknar redan solen och Bill Bo.

Snart kommer vi till Stockholm

Dags för ett par foton på mina hjärtan tycker jag.

Jag bara: Älskling, sträck lite på ryggen.

Kristian provkör syssling Rebecas moppe.

Det är mycket nu.

Den här veckan har vi outsourcat barnen till fastrarna ett par timmar per dag medan vi skurar, skrubbar, tvättar och plockar undan så att huset ska vara skinande när vi lämnar på fredag.
Min kloka farmor Karin sa att med lite målarfärg och en skurhink kommer man långt, och visst är det så. Och jag lägger till stålull/Svinto här. Älskart. Allt går bort; från théränder i koppar till matränder på kyl och väggar (tips: smutsiga habaianas blir som nya med stålull).
Idag har jag handlat parmesan, prociutto crudo och dolce sardo för att ta med hem. Det och ett par citroner tar jag alltid med från Sardinien.
Förresten har jag kommit på vad jag ska göra med citronerna; jag ska göra limoncello och resten ger jag bort! Att jag inte kom på det tidigare.

Det var svårt att få till ett bra foto med självutlösaren.

En av två lådor. Och det är fortfarande massor av citroner kvar på trädet. Hoppas de håller sig till påsk.

Trött

Jag blir tokig - TOKIG! - på att behöva be om saker flera gånger. Som att laga dammsugaren och ta ner fula tjock-TVn i barnrummet. Saker jag tyvärr inte kan själv. Inte fn behöver Andrea be mig tvätta, diska eller städa. Jag bara gört så där i förbifarten.
Jag påminner och påminner om de där två sakerna, eller vad det nu kan vara, och ingenting händer. Jag säger det omväxlandes argt, lite skojfriskt, bedjande. Två saker, snälla. "Mmmm, jag ska. Men inte just idag, för idag så måste jag göra det och det". Ytterligare några dagar går och jag prövar en annan taktik; jag skriver tigandes en lapp med stora och arga bokstäver;
TV + L'ASPIRAPOLVERE
och sätter på dörren, men Niente. Så jag påminner igen röstledes, lite surare för varje gång, och vips så har jag förvandlats till den där tjatkärringen och bitterxxxxxx som aldrig är nöjd.


Det här skrev jag för några dagar sen. Nu är det fixat, båda sakerna, och jag har taggat ner lite.
Stackars Andrea har ju inte en chans att försvara sig men eftersom det här är min blogg så skriver jag ur min synvinkel. Var bara tvungen att sätta på pränt.  

Man saknar ord

Det är så himla ocharmigt och pinsamt. Macho-kulturen är inget man sticker under stol med här inte.

Hej måndag!

Sardiska ostar

Vad vore väl en sardinienblogg utan åtminstone ETT inlägg om sardiniens ökände ost CASU MARZU. Så jag googlade lite för fakta och hittade bland annat följande stycke på in-italia.se:

"De sardinska vinerna och fårostar är kända för sin styrka och kraft, men akta er om någon vill bjuda på en bit 'casu marsu' som direkt översätts till rutten ost. Den är nämligen full av ormar och de flesta människor skulle nog tycka det är omänskligt att äta."

Inte för att vara taskig men det låter som om texten är direkt översatt med Google Translator och där ordet larv blev orm. Haaahaaaaa. 

Casu Marzu är alltså en ost som görs här på Sardinien och som får sin speciella starka smak och krämiga konsistens av fluglarver. Inte ormar. Osten äts alltså med levande larver i och anses vara något av en delikatess. Jag själv har aldrig ätit den men jag har stött på den flera gånger trots att den inte får säljas officiellt. 

Mitt råd är att inte äta den då den kan ge infektion i tarmarna (intestinal larval infection) med diarré, illamående och kräks som följd. En äkta sard tycker naturligtvis att det är trams och argumenterar att "jag har ätit casu marzu i hela mitt liv och ALDRIG blivit sjuk.", men jag säger i alla fall "No grazie. Forse un altra volta..." En annan gång kanske.

Kittlar skönt i kistan?

Smaka istället DOLCE SARDO som är helt ofarlig, mild i smaken och säljs i vanliga affärer. Supergod och helt laglig.

Produceras i Arborea sen 30-talet. Buonissimo e morbidissimo!

Vår "trädgård"

Den här veckan som kommer har vi dedikerat till huset. Det ska putsas, fejas och fixas så att det är redo för eventuella hyresgäster. Förra året hyrde vi ut huset när vi inte själva var här och det blev snabbt uppbokat så nu hyr vi ut det i år igen. Så är det någon som vill hyra hus på Sardinien så ta en titt på Blocket.
Igår hade jag tänkt ägna mig åt vår trädgård; il giardinetto som vi kallar den. Kritiska personer skulle kalla det innergård men den stoltserar i alla fall med ett mandarinträd och ett citronträd.
Igår bestämde jag mig i alla fall för att det var dags att rusta upp den och iväg bar det till ett växthus här i närheten. Hela vägen dit såg jag framför mig hur prunkande och grön och härlig vår giardinetto skulle bli. Full av tillförsikt stegade jag in och berättade hur jag hade tänkt mig vår lilla trädgård och la till att by the way vill jag ha växter som klarar sig utan att behöva vattnas (eftersom vi inte kommer att vara här så mycket nu).
...och det här är vad vi kom hem med:

 

Minikaktusar och ett par andra växter ur familjen kaktus. 

Andrea valde minikaktusarna. Han tyckte de var fina. Själv får det mig att tänka på min halvhjärtade kaktussamling som jag hade i 9-årsåldern i Eriksberg. Okej, 13 var jag kanske.

Jag pekade på än den ena, än den andra fina blomman, men växthusägaren bara skakade på huvudet och sa att i princip så är det bara kaktusar som klarar sardiska somrar utan vatten av de växter som går att plantera nu. Men i påsk hörrni, då ska det inhandlas pelargoner och annat och då ska det fanimej prunka. 

Han har gjort det igen..

"Silvio Berlusconis regering gav på fredagen ett första godkännande på vägen mot en ändring av Italiens rättssystem, som skulle kunna återge premiärministern rättslig immunitet."
www.dn.se 

HÄR är ingen förvånad i alla fall. 

Det är som att backa bandet 50 år

Som svenska blir jag vansinnigt provocerad av en del företeelser här, t.ex.:

- föräldrar som daskar till sina barn.
- när barn åker bil utan säkerhetsbälte i framsätet.
- gravida som röker.
- döttrar som lagar mat och dukar och diskar medans bröderna tillåts sitta i soffan och kolla TV.
- ..samt att det bara verkar vara jag i den här stan som reflekterar över ovanstående.

Tyvärr så stöter jag dagligen på en eller flera av dessa företeelser. Det känns så himla 60-taligt, på ett inte bra sätt. Och dumt.

Vi ö-bor

Gissa öarna.

Ö heter isola på italienska och det kan väl inte vara en tillfällighet att det heter isolerad på svenska? För det är ju just vad vi öbor är. Trots internet och TV och så, så ligger man liksom lite lite efter "il continente" som sarderna kallar resten av Italien.
Andrea tycker att det svenska ordet ö är väldigt märkligt. Han bara: "Jaha ööö.... och sen då?"

Här är några bloggar av andra öbor som delar samma ö-de (nu leker jag lite med orden här):

Piggebloggen - Pigge Werkelin bloggar från Gotland
Looking for Sara - Småbarnsmamma på Korsika
Lottahiller - Doktor Lotta i Skottland
Vardag på Sicilien - Johanna på Sicilien

Tre öar som ligger MIG varmt om hjärtat är Sardinien (naturligtvis), Gotland (och mammas harmoniska hus i Visby) och Sri Lanka (trots tsunamin).
Mm, visst är det något speciellt med öar. 

Ska inte myggjävlarna sova i februari?!

Vad är väl mer irriterande än en mygga i rummet när man ska sova? Jo, det är fyra mygg i rummet. Det var just precis det vi hade i sovrummet i natt (jag och Aurora delar rum för gossarna snarkar). FYRA myggjävlar. Klockan halv fyra vaknade jag av ett omisskännligt bzzzzzzzzz. Bzzzzz. Och tystnaden däremellan är minst lika irriterande som själva bzzzzzzzzet, för man vet att då har de satt sig nånstans, antagligen på en bar bit hud. En timme senare lyckades jag ha ihjäl en mygga men efter en liten stund hörde jag det igen. Försökte täcka över hela mig med täcket. För varmt. La täcket över örat men hörde ändå. Ytterligare en sömnlös timme senare vaknade Aurora. Tände ljuset och på väggen sitter tre myggkompisar. Huset är fullt med mygg för igår eftermiddag lät jag dörren till gården stå öppen. Tänkte att jag skulle släppa in lite sol, men det var uppenbarligen inte det enda jag släppte in.

Smart.

Verkligen.

Det positiva är att myrorna i köket har försvunnit. Vi säger hej då till myrorna och hehej till myggen.

Fikaskola Italian style

Här på Sardinien och i övriga Italien äter man frukost al bar, alltså på café. Ibland råkar jag säga att jag ska till baren på svenska när klockan inte ens är nio på morgonen och när jag säger så menar jag alltså café. Så ni vet. "Bar" på italienska är oftast café på dagarna och bar på kvällarna. En och samma bar serverar alltså både frukost, aperitivo och en drink efter maten.

Här beställer man sitt kaffe vid bordet eller vid disken och de flesta förser sig själva med en cornetto eller crosse. Andrea gör likadant i Sverige när vi går på café. Glatt tar han en serviett och virar den elegant kring godbiten innan han betalat, medans caféägaren förvånat låter honom hållas.
Naturligtvis har jag lärt Andrea det svenska ordet latte-pappa. Här dricks dock aldrig kaffet gående som i Sverige, aldrig någonsin. På sin höjd tar man med kaffet hem.

Några andra små fika-tips när du är i Italien:

Om du beställer "un latte" får du ett glas varm mjölk och inget annat.
Om man vill göra som italienarna så beställer man espresso efter maten, på sin höjd en espresso macchiato. De tycker att det är väldigt märkligt när någon dricker cappuccino eller caffè latte efter tio på morgonen.
Om du tar med barnen på café så får de ofta en liten kopp med skummad mjölk (i alla fall i våra trakter). De brukar inte ta betalt för det men ge gärna 20-50 centesimi som tack.
... och se till att få kvitto och behåll det tills du går ut. Ibland är det kvitto-kontroll och då är det du som får böta om du inte kan visa kvittot.


Och för er som är vilse i kaffedjungeln kommer här en liten kaffe-parlör:

Caffè på itlaienska betyder kort och gott espresso och inget annat. Och så uttalas det [espresso] och inte [expresso]..Fast här i kaffe-land säger man mest Caffè.
Dec = Koffeinfri espresso
Caffè macchiato = Betyder fläckad kaffe och är en espresso med skummad mjölk
Caffè americano = espresso med hett vatten. Endast stranieri (utlänningar) dricker caffè americano. Obegripligt har man kan dricka kaffe med vatten enligt majoriteten av italienarna..
Cappuccino = lika delar espresso, ångad mjölk och mjölkskum. Ibland säger italienarna kort och gott cappuccio.
Caffè latte = Dubbel espresso med ångad mjölk, serveras i högt glas.
Latte macchiato = Betyder fläckad mjölk och är en enkel espresso som hälls i ett glas med ångad mjölk med skum. Latte macchiato är alltså svagare än en caffè latte. För övrigt blogg-författarens favorit.
 
BTW, kan vi enas om att vi behöver ett annat ord för FIKA på svenska. Jag kan aldrig säga ordet "fika" utan att göra små citationstecken i luften och låta skoj-ironisk. Man vill ju inte framstå som en som FIKAR och äter FIKABRÖD liksom.

Den lilla prinsessan

Aurora har börjat kräva min totala uppmärksamhet när jag ammar henne (ammar fortfarande flera gånger om dagen, måste börja trappa ner nu). Jag får inte läsa, prata, eller - gud nåde mig - sätta på datorn. Hon blir skitsur när jag gör det. Jag ska titta på HENNE. Det är tur att jag aldrig kan titta mig trött på den lilla prinsessan.

      

Ora basta!

"Nu får det vara nog!" ropade italienskorna igår (inga demonstrationer i vår stad vad jag kunde se tyvärr), och syftade på Berlusconis kvinnoaffärer och kvinnosyn.
Jag önskar att de fortsätter ropa ända tills dess att Berlusconi avgår, men allt rinner liksom av den karln. Som en väloljad teflonpanna är han och han studsar tillbaka upp på politikerscenen efter varje snedsteg. Gång efter annan.
Läs välskriven artikel på www.dn.se om demonstrationerna.

Och jag vet att jag har sagt det förut men om ni inte har läst Kristina Kappelins bok Berlusconi - italienaren så kan jag varmt rekommendera den. Ett kapitel handlar om just Berlusconi och kvinnorna. Ett litet utdrag:

"Manschauvinismen i dagens Italien ger en skrämmande bild av sammhällets förfall i vidare mening. Här finns enligt min mening nyckeln till några av landets allvarligaste problem; den stagnerande ekonomiska tillväxten samt den bristande framtidstron och därmed det låga barnafödandet. (...) Italien har Europas äldsta befolkning . The Latin Lover har uppenbarligen problem med potensen och La Grande Mamma föder inga barn."

Trots all sol och den fantastiska maten och what have you så är jag glad över att kunna ge barnen en svensk uppfostran och svevska värderingar.

Läs! Läs! Läs!

Badkrukor

Nu har vi äntligen fått upp värmen igen, Kristian och jag. Vi har varit och badat med dagiset nu i eftermiddags och satans vad kallt det var i vattnet. Till och med Kristian som aldrig någonsin fryser tyckte det var i kallaste laget, men han var ändå på ett strålande humör. Och ännu gladare blev han när han på vägen till bilen hoppade rätt ner i en cement-pöl. Klafs klafs med båda skorna, ända upp till byxkanten.

Här är några finfina foton som jag fått av min kompis fotografen (jag är så urusel på namn, kommer för mitt liv inte ihåg vad han heter och jag kan liksom inte fråga nu efter att ha känt honom sen 1994. Fast nä kompis är det väl inte, bekant snarare. Focus Studio kallar jag honom):

 

Haha vad osmickrande det är med badmössa! 

Kommer inte ihåg..

Har hört att det börjat snöa massor igen i Stockholm. Och här sitter jag i solen och äter tiramisù. Nämen!

Försöker komma på varför jag hade så bråttom hem, och vad jag ska göra med alla dessa citroner.

Tiramisù - kanske den helt perfekta efterrätten

Känner du dig nere? Längtar själen efter lite rajtantajtan? Då är TIRAMISU den perfekta lösningen. Det betyder ordagrant  Dra-mig-upp och har alla ingredienser som behövs för just det; sprit, kaffe, kakao och kalorier. Mmmm. 

Det finns ungefär lika många varianter på receptet som det finns italienare men så här gjorde jag idag och det blev mumma!

 (8-10 bitar)

250 gram  Savoiardikex

500 g mascarpone

4 msk  strösocker

2,5 dl  vispgrädde

4 st  ägg (gulorna)

2 msk  Amarettolikör, (mandellikör)

Ca 2 dl  kaffe

Ca 3 msk  kakao

• Laga till ett par espresso och ställ att svalna (späd med lite vatten).
• Vispa grädden hårt.
• Separera äggen och blanda gulorna med sockret i en stor bunke.
• Rör i mascarponen i gulorna och vispa till en fast kräm.
• Vänd ner grädden i mascarponecremen och rör om försiktigt.
• Blanda kaffe och amaretto.
• Lägg ett lager Savoiardikex i en form med höga kanter.
• Häll försiktigt över kaffeblandningen på kexen. De ska blötas ganska ordentligt utan att bli alldeles för mjuka.
• Bred över hälften av mascarponecremen.
• Gör om samma moment igen med kex och kaffe och avsluta med mascarponecreme.
• Pudra över ordentligt med kakao.
• Låt stå i kylen minst fyra-fem timmar innan servering.

Klart!

Tog en sväng förbi den lokala baren och köpte ett glas amaretto och ett par decaffeinate. Take away. Älskar Italien!

Allt du behöver för en lyckad Dolce

Här är mascarponekrämen och grädden. Se till att ha en elvisp (det hade inte jag och det tog en evig tid att vispa allt).

Trevlig fredag!

2012 - what is all the fuss about?

Är det bara här i Italien som man diskuterar år 2012? Gång på gång visar de olika "dokumentärer" här om jordens undergång, alternativt ny tid av upplysning och högre vetande, som ska ske någon gång under 2012 enligt Maya och andra tidiga kulturer. Har ni hört talas om det här? Italienare älskar såna här program och till och från är 2012 det stora samtalsämnet, varvat med Berlusconi och lokalpolitik. Vad språkar ni om?

Kom hit!

Att åka till Sardinien på vintern är lite av en chansning. Det kan regna en vecka i streck och då är det fuktigt, kallt och rått både inne och ute. Men oftast är vädret alldeles alldeles underbart! Som idag. På min promenad imorse värmde solen behagligt i ryggen och vore det inte för avsaknaden av uteserveringar här på vintern så hade jag druckit min latte macchiato utomhus, med solglajjor på och jacka av. 

För den som vill utmana vädret och flyga till Sardinien på vintern (eller någon annanstans vid en annan tidpunkt för den delen) så kan jag rekommendera den här sajten: Skyscanner. Det är min favoritsajt, alla kategorier. Den har sparat mig många långa timmars sökande efter flyg. Framförallt när det inte går direktflyg.  Den letar snabbt upp de billigaste flygen med kortast restid, inklusive lågprisbolagen. Jag har prövat så himla många andra liknande sajter men då får jag fram typ Alitalia för 24 loppor med övernattning i Amsterdam. 

Så leta upp ett flyg nu och kom hit så får ni följa med oss till stranden idag. Vi ska bygga sandslott och kasta stenar i havet. Get movin’!

Oj så skoj att börja jobba igen

Min pappa skickade den här uppmuntrande artikeln till mig:

Mammor ratas av arbetsgivarna

Svenska företag väljer bort unga mammor när de nyanställer. Det iskalla beskedet levereras i en ny stor undersökning.

Det internationella undersökningsföretaget Regus har ställt frågor om nyanställningsplaner och om företagens syn på unga kvinnor med barn.
Undersökningen omfattar 10 000 företag över hela världen, varav 232 i Norden.

I Norden uppger hälften av företagen att de tänker nyanställa under 2011 – men bara 17 procent vill anställa mammor som kommer tillbaka efter föräldraledighet.

Enligt undersökningen är de vanligaste farhågorna hos företagen att mammorna ska ta ledigt för att få ytterligare ett barn. Nästan lika vanligt är oron för att mammorna ska vara för mycket borta med sjukt barn och att de inte kan jobba över hur som helst.

Att det blåser kyligare vindar för unga mammor visar också anmälningarna till Diskrimineringsombudsmannen.

Uppsägningarna under föräldraledigheten har visserligen minskat efter att lagstiftningen skärptes 2006, men diskrimineringen mot mammor, som kommer tillbaka till sina arbetsplatser efter föräldraledig, har ökat.

Enligt SvD är det vanligt att kvinnor som kommer tillbaka från föräldraledighet finner att de omplacerats till sämre arbetsuppgifter med lägre lön.
 

Och företagen HYMLAR inte ens om det!
Den 1 april är det dags att ta sig ur amnings-koman och bòrja jobba igen. Ar ganska sa pepp. Trots artikeln.


Làs hela artkeln hàr: Affarsvarlden.se

Jag har kommit på det!

Nu går det att skicka kommentarer utan nån himla IP-adress hälsar teknik-Märta

Acqua medaglia – sardisk trollkonst

Vaknade med lätt huvudverk imorse, men med en krämig caffe latte och en frasig crosse bör man ju komma i form igen. Och om inte det hjälper får man ta till det tunga artilleriet, nämligen lite uråldrig sardisk trollkonst. Låt mig presentera L’ACQUA MEDAGLIA mina vänner. 

Så här är det; om man t.ex. drabbas av huvudvärk eller annan åkomma och varken en kopp slät eller medicin biter, så ber man någon av de utvalda som kan konsten att genom lite magi ta bort det onda. Anledningen till att man drabbas av åkomman är att någon har gett en ONDA ÖGAT. Det onda ögat är en negativ kraft som kan överföras genom att titta alltför länge på en person. Personen kan då skadas, med flit eller helt ovetandes. Det ni!

För att bli kvitt de onda krafterna tillkallas en särskild kvinna som kan ta bort det onda. Jag känner två, så jag är on the safe side. När jag hade vansinnigt ont i huvudet en gång för några år sen (mitt första och förhoppningsvis sista migränanfall) så tillkallades zia Antonia. Proceduren går till så att man häller några sädeskorn i ett glas med vatten och antalet bubblor och storleken på bubblorna på kornen visar hur många onda ögon man har samlat på sig- mina korn var fulla med bubblor – och sen håller man  en medaljong över glaset och säger en liten besvärjelse. Tyvärr bet det inte på min migrän den gången, men den allmäna övertygelsen är att onda ögat finns och att acqua medaglia fungerar. 

Inga empiriska studier här inte, men lite placebo kan göra underverk!

Bloggibloggi 2

Alltså, det var just precis ett sånt där inlägg som jag skrev imorse som jag hade lovat mig själv att aldrig någonsin skriva på den här bloggen. "Igår åt jag äppelpaj och kollade film". OMG. Dör så ointressant. Men jag märker att jag gärna fladdrar iväg när jag skriver. Min tanke är ju att Sardinienfamiljen ska handla om Sardinien/Italien, kulturskillnader, och om hur det är att leva i en tvåkultursfamilj och INTE om vad jag åt till middag (om det inte är relevant ur t.ex. italienperspektiv) eller vilka kläder jag provade igår. Ja ni förstår upplägget.
By the way så har jag bestämt mig för att fortsätta skriva i Sverige och fortsätta på temat tvåkultursfamilj och kulturskillnader. Det kommer att bli en riktig bladvändare, så fortsätt läs! Ska ändra layouten också - skäms så fort jag öppnar bloggen över att den är så ful).

Och när vi ändå snackar blogg så har jag förstått mail-ledes att man tydligen måste ha nån särskild IP-adress för att skriva en kommentar. Det ska ju liksom bara vara att skriva+skicka tycker man. Eller? Fast jag har skrapat ihop fem kommentarer trots allt (jag håller ribban lågt) så snart ska jag bjussa på receptet till Andreas superpasta.

Här kommer lite bilder från La 26, en strand här i närheten (jo den heter faktiskt så. Det var Mussolini som döpte den. Det finns olika små strandremsor som heter La 1 t.o.m. La 33). Vi hängde där ett tag efter lunchen så att Kristian fick leka av sig lite. Fotona därifrån blev så fula så de visar jag inte här.

Kristian fixar lite.

Råris och moi

Andrea tyckte det var jobbigt utan solglajjor. Gud vilket hårt liv vi lever här. 

Åh här kommer en sån där närbild igen. Kan inte låta bli. 

Två filmer och en äppelkaka

Andrea var borta på middag igår och innan han gick ordnade han middag till Kristian och mig och två engelska filmer till mig. Che uomo! Bäddade ner Kristian vid halv nio och parkerade mig framför datorn och goffade äppelkaka till klockan elva. Kändes som värsta lyxkvällen.
Idag blir det lunch i Oristano med några vänner till Andrea.

Aurora bökar ofta omkring en stund innan hon lägger sig tillrätta. Igår hade huvudet hamnat vid fotändan. 

Titta! En findel!

Idag på min promenad var jag tvungen att vända om halvvägs för att hämta kameran och fota allt dagg som inte hunnit dunsta bort. Längs hela promenadvägen glittrade och glimmade det av daggiga spindelnät i olika storlekar och former. Väldigt fint faktiskt, om man tänker bort upphovsmakarna. Iiii, det ryser i kroppen bara jag skriver ordet Spindel. Men det kanske minskar fobin att skriva om de små liven med ludna snabba ben. Spindel. Spindel. Spindel. Så där ja. Det gick ju bra. Jag försöker verkligen att inte projicera min fobi på barnen och när Kristian lyckligt ropar ”Mamma, titta FINDEL!” så kväver jag impulsen att snabbt rycka bort honom därifrån och låtsas istället titta noga (i själva verket fokar jag på en prick längre bort) och säger entusiastiskt ”Ja vilken FIN liten.. spindel!”. Åh gud nu kom jag att tänka på den där gången när Kristian var i den där åldern när han fortfarande stoppade allt i mun och i ett obevakat ögonblick fick tag på... just det, ni fattar. Jag hann inte se när han stoppade in den i mun utan bara när eländet kom ut igen i en lång salivsträng på hakan. Inte för att jag tittade så noga men den hade inte alla sina åtta ben i välbehåll. Iiiii.

Okej, här kommer mina bilder i alla fall. Snudd på pretto med närbilder på blommor och sånt men naturen hörrni. Naturen.  

 

 

Men njut då!

Idag hade jag ett missat samtal på svenska mobilen som jag inte kände igen och jag blev överdrivet glad. Nån som vill hyra huset, nån kompis jag inte pratat med på länge eller nåt annat spännande. Tänkte jag. Så jag ringde upp numret och presenterade mig med ett förväntansfullt ”Hej jag heter Märta, jag hade ett missat nummer?”, men Huge disappointment! Vad som helst hade varit bättre än Lars från Länsförsäkringar i Hackås som ville kränga försäkringar. Åh, i ett tidigare liv screenade jag samtal, nu ringer jag upp missade samtal från svensk mobbe i Italien.. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; jag måste aktivera mig och skaffa mig ett liv här. Jag borde utnyttja den här ledigheten och lugnet och roet. Lära mig de där tio nya italienska glosorna om dagen (det kommer ju aldrig att hända), gå en kurs, lära mig Photoshop.. Anything! Men jag kommer mig inte för. Jag bara hänger runt och beundrar mina fina barn i väntan på... bättre tider? Stockholm?

Samtidigt vet jag att om alldeles för kort tid kommer jag att springa runt i ekorrhjulet med jobb, möten, dagishämtning och aktiviteter och längtansfullt tänka tillbaka på den här lugna perioden som ju är så kort i ett livstidsperspektiv.

Att det ska vara så förbannat svårt att bara njuta av det som är. Just. Nu.  

Fniss, fniss

Jag har skrattat åt två saker idag; Kristian kallade Peter Pan för Peter Pane (pane betyder bröd på italienska). Åh, mitt fina italienskspråkiga barn!

Och så berättade Andrea att ibland när han kör bil i stan och hejar på nån bekant så glömmer han att han har öppet fönster och mimar fram ett ”Ciao!” istället för att säga det högt, när personen är alldeles bredvid. Haha. Okej, det där kanske inte blev så jättekul i skrift men det var väldigt roligt när han berättade det. Jag lovar. 

Appropå att heja på folk så undrade Andrea länge över hur så många i bostadshuset i Vasastan visste att han var italienare. För varför skulle de annars hälsa på honom på italienska?! Fast till slut kom det fram att de sa Tja! och inte Ciao! Hade nästan inte hjärta att säga det.. 

Sparito! (försvunnen)

Finaste Kristian vill gärna hjälpa till, och framförallt vill han hjälpa till att slänga saker i sopen. Så långt allt väl. Det är bara det att det inte bara är sopor som måste kastas enligt prinsen. Just nu är det lite godtyckligt vad som hamnar där; fjärrkontroller, nycklar, leksaker, CD-skivor. You name it.
Av en händelse fick jag just se fjärrkontrollen till ACn titta fram bland skräpet och jag har en sneaking suspicious om att Andreas bilnycklar och min klocka har gått samma öde till mötes. Båda sakerna ar spårlöst försvunna sen ett tag tillbaka. Känns lite halvjobbigt men det går ju inte att bli arg ju.

Sogni rose (Rosa drömmar)

Åh, jag var bara tvungen att föreviga kläderna som Aurora fick i doppresent. Rosa, rosa, rosa; kläder, ramar, fotoalbum, omslagspapper. Tutto!

Vi hängde med Cristina igår kväll och Aurora hade på sig samma outfit som på fotot, och pojk-kusinen Gabriele var klädd i blått som sig bör. Andrea tyckte det var så himla fint. "Åh titta vad fina de är i rosa och blått!", utropade han förtjust efter att ha placerat kusinerna bredvid varandra i soffan. Jag är lite osäker på om han var ironisk men tror inte det. Bless.

Axplock ur Auroras italienska garderob. Gillar särskilt den fluffiga minikjolen till höger på bilden.