Och så berättade Andrea att ibland när han kör bil i stan och hejar på nån bekant så glömmer han att han har öppet fönster och mimar fram ett ”Ciao!” istället för att säga det högt, när personen är alldeles bredvid. Haha. Okej, det där kanske inte blev så jättekul i skrift men det var väldigt roligt när han berättade det. Jag lovar.
Appropå att heja på folk så undrade Andrea länge över hur så många i bostadshuset i Vasastan visste att han var italienare. För varför skulle de annars hälsa på honom på italienska?! Fast till slut kom det fram att de sa Tja! och inte Ciao! Hade nästan inte hjärta att säga det..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar