Lyckan är vänner och familj

Jag känner mig lite som ett socialt under nu sen jag kom tillbaka från Sardinien (allt är relativt, jag är ju tvåbarnsmor). Jag har sex månader av socialiserande och umgänge att ta igen och det gör jag med råge just nu. Jag bäddar in Aurora i vagnen och ibland Kristian på ståbrädan och så kryssar jag mellan fik och hemma-hos.

Idag var jag på lunch på Sturehof som gulliga Ingrid hade ordnat. Så himla härligt att få umgås med elva skarpa damer och dricka skumpa. Till maten! Ni förstår inte hur lyxigt det kändes efter mer eller mindre social torka och oglamouröst småstadsliv med kräks på axeln. Men jag tål inte alkohol längre efter tre års återhållsamhet. Slirar lite på talet efter ett glas och blir bakis av två.

Igår var också en bra dag, då var jag på öppna förskolan på Östermalm med Sigge. De hade fina soffor och två stora rum och en farbror som höll sångstund. Både Aurora och jag tyckte att det var vansinnigt trevligt där, det ska vi göra om nästa fredag.

Jag har inte alls tid att börja jobba, det märker jag det.

Ja det känns bra nu, vår i luften, Andrea lär sig svenska och Kristian känns lite lite mer harmonisk. Idag i alla fall. Värre är det med nätterna. Men orkar inte älta det nu.

Här är bild från Sturehof som Ingrid lagt upp på Facebook. Chambre separee såklart.