Perfekta människor

Svängde förbi Bonti idag för att höra vad det skulle kosta att fixa vagnen. Suffletten har gått sönder och därmed behöver hela chassit bytas. Eventuellt går det att reklamera om jag kommer tillbaka med kvittot så nu ströletar jag efter kvitton från 2008 utan större framgång.

Nåväl, det jag tänkte komma till var att ett av butiksbiträdena frågade om Aurora var fastspänd i vagnen. *Skit också, glömde det i klä-på-ytterkläderna och komma iväg till dagis-kaoset imorse*.

"Nej, jag vet att det ser ut som om åkpåsen håller på att hasa ner för den har format sig så och jag brukar alltid spänna fast henne. Fast åkpåsen kan inte halka ner för spännet gör att den sitter fast. Och HURSÅ? by the way?", tänkte jag.

Allt det där TÄNKTE jag alltså, men det enda jag fick fram var ett "Öh, eeeeeh, njaeeeee. *kontrollerar diffust under åkpåsen* Nej, det är hon inte". Varpå jag får en extremt lång utläggning som jag inte hade bett om, om att åkpåsen kan halka ner, och att det är livsfarligt om jag skulle åka med vagnen i rulltrappor osv, osv.
Herregud, jag är väl inte 12 år heller, och framförallt är jag inte dum i huvudet. Jo hon menade kanske väl, man kan ju alltid hävda att hon tänkte på barnets säkerhet i första hand, men det var liksom sättet hon sa det på - nedlåtande - som jag INTE KLARAR AV.

Hon fick mig  att tänka på såna där PERFEKTA MÄNNISKOR. Ni vet en sån där som ger brockolibuketter och skalade morotsstänger till sin treåring när denne är sugen på nåt. Råkosten förvaras naturligtvis i oanvänd plastpåse i handväskan som aldrig sett skymten av gamla kvitton eller äppelskrott. En sån där som har nappfodral och som aldrig snytit sig i hushållspapper. Och som tycker det är oansvarigt att köpa en begagnad bilbarnstol till sin nyfödde, *man vet ju aldrig om plasten har blivit gammal*.
Såna där människor som alltid är fräscha och svala en het sommardag, som aldrig trampar snett och som  aldrig har gammalt salladsblad mellan tänderna efter lunchen.

Är det bara jag som fattar misstanke över såna? Vad har de i garderoben egentligen? Jag blir liksom lite.. misstänksam och uttråkad på samma gång. För det är ju rätt tråkigt med perfekta människor. Snälla, håll med nu!
Men okej, ärligt; egentligen önskar jag att jag vore LITE mer perfektionist och mindre "oj hoppsan" och "äsch, det får duga".
Jag försöker, ni anar inte. Men hörrni, ni har väl också glömt att spänna fast ungen nån gång?
Tur att jag har två HELT PERFEKTA barn i alla fall, även om jag själv är låååångt ifrån både perfekt och perfektionist!