När jag skummar igenom tidigare inlägg slår det mig att de är så klagiga. Klag på Italien, italienare, Andrea, trotsbarn osv, men egentligen är jag rätt så tillfreds. Jag glömmer att nämna alla Andreas toppenegenskaper som att han är världens finaste och tålmodigaste pappa, en mästerkock, superhändig och alltid så glad (förutom på morgnarna). Jag glömmer också att skriva om hur bedårande och charmig Kristian är och att jag smälter som smör när han ser på mig med sina stora bruna ögon under vippiga ögonfransar och säger "Hålla mano (hand på italienska) mamma". Och när han lindar sina små armar om min hals och ska mysa, då värker hjärtat av kärlek. Eller när Aurora skrattar så hon kiknar och de små skrattgroparna kommer fram. Så himla bedårande. Och inte heller skriver jag att Sardinien har 300 soldagar om året, utan klagar bara när det regnar. Men nu vet ni. Det är AVVIKELSERNA jag gillar, och har behov av, att skriva om.
Och hur kul är det egentligen att läsa om andras konstant lyckliga liv..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar