Nu har våra kanadensiska vänner också kommit. Jätteroligt! Vi sågs senast i Montreal när vi var och hälsade på dem för två år sen. Marie-Eve och Michele heter de och har en dotter som heter Delphine. Eller Finn, som Kristian kallar henne. På dagarna har vi varit på stranden, förutom igår då den eländiga Maestral-vinden gjorde att vi vackert var tvungna att stanna hemma. De här jäkla vindarna alltså. Är det inte maestral så är det l’elevante. Och är det inte l’elevante så är det cirroccan. Och är det inte cirroccan så är det någon annan vind. Och så avlöser de varandra, dag ut och dag in. Det är få dagar som det är alldeles vindstilla här. Men i alla fall. Igår fick barnen nöja sig med att bada i varsin balja i lä. Kristian kan sitta i timmar och plaska och skvätta medan Aurora tröttnar ganska fort. Aurora ratar konsekvent organiserade lekar och leksaker med rundade hörn och avsaknad av smådelar, till förmån för sladdar, kontakter, vassa och små föremål. Eller som Andrea suckande konstaterade; ”Om det inte är farligt är hon inte intresserad”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar