Förut, där i februari på Sardinien, tänkte jag ”Hur kan man låta bli att blogga varje dag”. Nu ba; dagarna går och Sardinienfamiljen består. Oförändrat. Jag har gått i dagis-tankar i flera veckor nu och det har verkligen tagit tanketid. Skyller på det. Löjligt mycket tid faktiskt, men man vill ju att det ska bli bästa tänkbara för barnen. Om man ska rycka upp Kristian från fina dagiset vid Odenplan/Stora Skuggan för ett dagis som ligger två stationer bort från våra nya hoods. Vi blev erbjudna två platser på ett Ur och Skur i Bromma. Inget optimalt läge alls men klart närmare än Odenplan och Ur och Skur som sagt. Och två platser på samma dagis. Har velat fram och tillbaka och ringt och rådfrågat och fnulat på vad som blir bäst. Andrea har röstat för Bromma med lång inskolning men jag har tänkt att min honungshumla kanske kommer att känna sig alldeles rotlös om vi byter igen? Fast pendla till Odenplan varenda eviga dag med TVÅ trötta honungshumlor? Efter mycket vånda har vi nu tackat ja till Ur och Skur-dagiset. Enligt dagisfröken Anna är Kristian lycklig bara han får titta på insekter och vara i skogen. Men hörrni, visste ni att folk ställer sina telningar i kö på dagis i områden de KANSKE kommer att flytta till. Det är ju FUSK! Typ kollar in de två bästa dagisarna i Bromma, Täby och Lidingö, så är det bara att casha in sen. Fusk!
I övrigt är det mest jobb och barn som tar tid-all tid. Hinnner inte med något annat, stupar i säng kort efter att barnen lagt sig. Men nu är vi i alla fall i Östervåla i moster Maggas och Svens fina torp och bara ÄR. Så himla harmoniskt och idylliskt här. Mycket barfotaspring, frukost på trappen och jaga fjärilar. Det är alltså Kristian som jagar fjärilar. Inte jag. Jag har tagit lite foton men som vanligt är sladden på villovägar.
Aurora och jag sov två timmar i förmiddags, sen åkte vi till Gysinge och tittade på vackra hus och omgivningar. De sålde en likadan toa där som vi har i huset i Bromma för 4500 pix. Ha! Och likadana strömbrytare anno 1950 för 250 styck. Haha! Appropå strömbrytare var jag ute och kollade på huset med en elektriker härom veckan. Mera huvudbry; byta gamla ledningar som förvissa fungerar men som inte är jordade, eller låta vara. Elektrikern gick mest omkring och knackade i väggarna, petade lite på taken och ojade sig och sa upprepade gånger att "Ahhhoch, ojoj, det här är bara att byta ut" (det sa han om det mesta faktiskt, inte bara om det elektriska), och jag såg återigen tusingar fladdra iväg. Hej då gamla ledningar och innertak. Inget de vill ha i Gysinge heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar