...och tiden bara rinner iväg

Den senaste tiden har bara rusat iväg och jag har ingen blogginspiration. Efter husköp, lägenhetsförsäljning som väl gick sådär, jobb och barn så stupar jag i säng samtidigt som Kristian vid 9-snåret. Läser tidningen i badrummet medan jag borstar tänderna och liknande multitaskande. Så himla splittrat just nu.
Läs bara det här som jag skrev förra lördagen, så himla oengagerat och platt? Och dessutom inaktuellt. Men here we go:

Sitter och tittar ut över ett strålande vackert Värmland på ett minitåg som ska ta mig tillbaka till Stockholm via Kristinehamn. Det är så hjärteknipande vackert och jag undrar om det är för att jag är svensk. För Andrea klappar hjärtat på samma sätt för stränderna på Sardinien skulle jag tro. Eller förresten, han är nöjd bara han får en stadig måltid och ett gott vin.

 Men hur som helst, har varit på femtonårsjubileum med gamla klasskamraterna från gymnasiet. Har fortfarande svårt att förstå att det faktiskt är 15 år sen vi tog studenten. Vi som alla är så himla fräscha och poppiga liksom. Klockan fyra imorse kände jag mig ganska nöjd. Jag är lite småmör idag men säkert inget mot vad de som gick och la sig klockan åtta i morse var. Moahahaaaa.

För övrigt har min claim to faim den här veckan varit att jag spenderade en månad i Abbottabad (ni vet som Usama satte på världskartan för några dagar sedan) när jag var fem-sex år. Lite lustigt.

Bättring ska det bli på bloggi. Jag lovar.