Sova hela natten

Lilla Aurora har en strålande aptit. Särskilt på nätterna. Det har kännts rätt okej att amma varannan/var tredje timme men nu räcker det. Varken Aurora eller jag orkar längre så för några dagar sedan bestämde jag att nu var det dags för Aurora att sova hela natten. Fast eftersom jag var så vansinningt trött efter dessa ständiga uppvaknanden har det blivit lite si och så med sova hela natten-kuren. På dan är det lätt att vara karsk, det är bara att daska i rumpan à la Anna Wahlgren och säga god natt-ramsan etc, men efter midnatt börjar jag förhandla med mig själv typ ”Okej du får mat nu men mellan ett och fem blir det inget”. Och lite senare ”Okejrå, en liten skvätt vid tre-snåret också”, eller det mer desperata ”Snälla, snälla sov nu. Du får en ny bil när du är 18. Eller vad som helst. Bara du sover NUUUU”. Eller så har jag gett upp efter 40 minuters daskande, ammat och voilà 1-0 till Aurora igen. Så där har jag hållt på i fem nätter nu så i natt fick Andrea rycka in. Han började passet och jag tog över vid halv fem imorse och klockan sex fick Aurora frukost efter elva timmars sömn. Hurra! Jag har försökt fråga Andrea om detaljer, hur mycket hon vaknade etc men får bara hummande till svar. Medan Aurora har kvittrat och jollrat hela morgonen har Andrea mest sett apatisk ut. Så jag gissar att det har varit en ganska lång natt.