Vi ö-bor

Gissa öarna.

Ö heter isola på italienska och det kan väl inte vara en tillfällighet att det heter isolerad på svenska? För det är ju just vad vi öbor är. Trots internet och TV och så, så ligger man liksom lite lite efter "il continente" som sarderna kallar resten av Italien.
Andrea tycker att det svenska ordet ö är väldigt märkligt. Han bara: "Jaha ööö.... och sen då?"

Här är några bloggar av andra öbor som delar samma ö-de (nu leker jag lite med orden här):

Piggebloggen - Pigge Werkelin bloggar från Gotland
Looking for Sara - Småbarnsmamma på Korsika
Lottahiller - Doktor Lotta i Skottland
Vardag på Sicilien - Johanna på Sicilien

Tre öar som ligger MIG varmt om hjärtat är Sardinien (naturligtvis), Gotland (och mammas harmoniska hus i Visby) och Sri Lanka (trots tsunamin).
Mm, visst är det något speciellt med öar. 

Jag har kommit på det!

Nu går det att skicka kommentarer utan nån himla IP-adress hälsar teknik-Märta

Bloggibloggi 2

Alltså, det var just precis ett sånt där inlägg som jag skrev imorse som jag hade lovat mig själv att aldrig någonsin skriva på den här bloggen. "Igår åt jag äppelpaj och kollade film". OMG. Dör så ointressant. Men jag märker att jag gärna fladdrar iväg när jag skriver. Min tanke är ju att Sardinienfamiljen ska handla om Sardinien/Italien, kulturskillnader, och om hur det är att leva i en tvåkultursfamilj och INTE om vad jag åt till middag (om det inte är relevant ur t.ex. italienperspektiv) eller vilka kläder jag provade igår. Ja ni förstår upplägget.
By the way så har jag bestämt mig för att fortsätta skriva i Sverige och fortsätta på temat tvåkultursfamilj och kulturskillnader. Det kommer att bli en riktig bladvändare, så fortsätt läs! Ska ändra layouten också - skäms så fort jag öppnar bloggen över att den är så ful).

Och när vi ändå snackar blogg så har jag förstått mail-ledes att man tydligen måste ha nån särskild IP-adress för att skriva en kommentar. Det ska ju liksom bara vara att skriva+skicka tycker man. Eller? Fast jag har skrapat ihop fem kommentarer trots allt (jag håller ribban lågt) så snart ska jag bjussa på receptet till Andreas superpasta.

Här kommer lite bilder från La 26, en strand här i närheten (jo den heter faktiskt så. Det var Mussolini som döpte den. Det finns olika små strandremsor som heter La 1 t.o.m. La 33). Vi hängde där ett tag efter lunchen så att Kristian fick leka av sig lite. Fotona därifrån blev så fula så de visar jag inte här.

Kristian fixar lite.

Råris och moi

Andrea tyckte det var jobbigt utan solglajjor. Gud vilket hårt liv vi lever här. 

Åh här kommer en sån där närbild igen. Kan inte låta bli. 

Bloggibloggi

Andrea är klar med sin kurs nu så i praktiken är vi båda hemma med barnen, fast Andrea har alltid fullt upp med att hjälpa Elia eller fixa grejer, och själv har jag fullt upp med... att spana in hela den här bloggvärlden som är alldeles ny för mig. Är det bara jag som aldrig har läst bloggar förut? Oh my vad många det finns, om allt mellan mode och religion, och jag har hamnat i bloggträsket (2011..)!

Jag som alltid tyckt att de som tittar på dokusåpor inte har nåt eget liv, men nu imorse när Aurora hade tröttnat på att leka själv så bara "Vänta gumman, mamma ska bara läsa klart vad Sara åt till middag igår". Varning på den, det kanske är jag själv som ska ut IRL! Men hörrni, det är ju som att läsa andras dagböcker och man FÅR göra det, fast det känns lite som om jag stalkar de här personerna. Personer jag aldrig har träffat och ändå vet vilken färg de har på sin vardagsrumssoffa. 

Och nu när jag ser alla andras pimpade bloggar känner jag att jag måste fixa till min egen. Gjorde ett halvhjärtat försök häromdagen - ni kanske har noterat den stora blaffiga bilden längst upp, omöjligt att få den mindre! - men gahh, vad betyder meningar som den här t. ex:

"Om du har bränt din inläggsfeed med FeedBurner eller hanterat feeden med en annan tjänst anger du den fullständiga webbadressen till den här."

Det är när jag läser sånt här som jag inser att jag är hopplöst ute och att mina barn snart kommer att tycka att jag är PINSAM som inte hänger med när de pratar om cloud computing och vad vet jag.  
Och då tänker jag osökt på min mamma som sa att ungdomarna på tåget hade såna där stenkrossare (bergsprängare alltså). Haha, det var roligt.

Här är iaf de bloggar jag fastnat lite extra för:

Freja Midsommarflickan - Sätter mitt eget liv i perspektiv.
Looking for Sara - En svenska på Korsika; vi bor ju i princip nästgårds. 

Och förresten, ni får gärna skriva nån liten kommentar ni som läser min blogg - I know you are out there, jag har hittat statistik-knappen! Vi gör så här, efter de fem första kommentarerna bjussar jag på receptet på Andreas supergoda pasta.