Bok om Sardinien

När jag ändå var på bibblan igår passade jag på att låna "Sardernas ö" av Göran Börge. Den är från 1988 och jag har inte läst den sen 1994 men jag kommer ihåg att jag tyckte att den var så väldigt bra skriven. Då. Är läspepp, nu ska vi se om den fortfarande håller måttet. F.ö. saknar jag bra litteratur om Sardinien på svenska.

Omslaget ser onekligen rätt mossigt ut men innehållet tyckte jag var bra.

Det är inte lätt att vara Italien.

I DN idag finns en intressant artikel om Italien då landet firar 150 år i dagarna. Den är skriven av Tomas Lappalainen vars böcker jag också kan rekommendera (jag har läst Maffia och Italien).
150 bast alltså; respekt för att det tar långt mer än 150 år att hitta rätt. Inget byggs på en dag. Det är många uråldriga regioner, var och en med sitt språk, sin mat och sin kultur, som ska samsas och förenas.
Hm, ibland är det lite för lätt att bara skaka på huvudet åt Italien och italienarna - som jag själv gör titt som tätt.
Läs artikeln här: Landet som icke är

Stora skuggan

Åh, finns det något mer hjärteknipande sött än dagisbarn som går två och två i led. Precis som Kristian och hans nya kompisar gjorde idag och som Kristian kommer att göra varje måndag till torsdag. Varje dag tar de SL-bussen ut till Stora Skuggan och så promenerar de från busshållplatsen till världshuset där de äter lunch, leker och hänger runt. Sån himla Bullerby-idyll. Förutom några ilskna tårar på vägen så har det gått utmärkt för lillprinsen på dagis. Fast det heter faktiskt FÖRSKOLA och inte dagis, tillrättavisade mig en av flickorna.

De större flickorna tar hand om honom så fint; håller honom i handen när han ska gå, visar vart han ska hänga ryggan och pysslar och duttar med honom. Så himla gulliga och storasystriga. Det är skillnad på pojkarna och flickorna i den här åldern 4-6 år (genetiskt? arv? uppfostran?). Flickorna leker avancerade lekar med ramsor och konverserar och jämför antal tappade mjölktänder medan pojkarna typ skottar snö.

Eftersom Kristian blev så omhuldad så kunde jag ta en promenad och beundra omgivningarna och läsa en av mina nyinköpta böcker; "Den föraktade falukorven" av Karin Ahlborg. Som ett brev på posten kommer nu böcker och annat som motvikt till all hype kring Omega3, GI, långkok och Krav-hysteri. Ganska befriande faktiskt, men matvarukedjorna får klä skott för allt ont och författarinnan hävdar bland annat att inköparna på ICA inte smakar maten de köper in utan att allt handlar om pris. Jag kan inte svara för ICA men när jag var inköpare på konkurrenten så smakade vi så det stog härliga till. Klart man måste veta vad det är man ska köpa in. Okej, det var en parantes. Men tänkvärd är boken, särskilt för oss småbarnsföräldrar, om man tar den med en nypa salt och sunt förnuft.

Lite pix från dagen:

Här spanar vi in getterna på 4H-gården

Här hänger kidsen

Fint va?!

De får åka skidor och stjärtlapp också

På det hela taget har det varit en lyckad dag

Jag läser inte Prinsessan de Clèves

Klockan är åtta och Aurora och jag har varit uppe i två timmar och vi är lika snoriga båda två och har sovit lika illa. Hm, det kommer att bli en lång dag. Jag känner det på mig. Gossarna sover fortfarande de lyllosarna.
Om en havtimme går jag med Aurora i släptåg på café Bill Bo och dricker kaffe latte och äter croissant och det är en av de bästa stunderna på hela dagen. Bara jag och en god bok (Aurora räknas inte för hon sover då). Började på den där franska 1700-talsklassikern Prinsessan de Cléves men gav upp efter 23 sidors namedropping (dåtidens namedropping av idel grevar och prinsar) och har istället börjat på The Help av Cathryn Stockett som verkar riktigt bra. Kan också rekommendera Drottningoffret av Hanne-Vibeke Holst som jag precis har läst; lättsam och välskriven.